måndag 26 maj 2014

Det är vårt gemensamma ansvar att stoppa Sverigedemokraterna

Tänker faktiskt bara be er betänka Afzelius ord inför höstens val. 

Fröna växer sakta under ytan
De trivs där det är fuktigt, mörkt och kallt
Först när bladen börjar synas
kan man se att det är ogräs överallt
Men om man tittar bort
inget hör, inget ser
hur vet man då
För hör man inget, finns väl ingenting
Och det, man inte ser, finns säkert inte till

I mars har du fortfarande tid
Du kan ta det innan knopparna slår ut
Men om du låter det stå kvar tills sommar'n är förbi
Så har det växt dig över huvudet till slut

I dag tar rasisterna en
Imorgon så tar de kanske två
Frankrike tog de med storm
Vem vet när det är dig, de ger sig på

Vakna upp
Fatta mod
Börja se dig omkring
Bli inte en av de
Som bara står där se'n
Och säger att jag visste ingenting

Varje dag föds nya hot mot våra liv
Varje morgon gör sig bödlarna klara
I det mörker som vi blundar där rustar de för krig
Hur kan vi slåss ifall vi inte inser faran

Idag har du arbete och lön
I morgon så kanske du får gå
Miljonerna som svälter i världen utenför
Står bara litt längre ner i samma hål

Vakna upp
Fatta mod
Börja se dig omkring
Bli inte en av de
Som bara står där se'n
Och säger att jag visste ingenting

De flesta går med strömmen om det går
De flesta vill ju helst ha lugn och ro
Men om fascismen kommer smygande tillbaks
Så är det du och jag som måste stå emot

Ogräset växer och frodas
Så slipa och vässa din kniv
Om du låter det spridas med vinden över världen
Får du plikta för din tvekan med ditt liv

Vakna upp
Börja se dig omkring
Fatta mod
Så du kan säg' till dina ungar när de frågar dig
Att du var en av de som stod emot


söndag 16 mars 2014

¡Compañera Ninel Carrasco! ¡Presente! ¡Ahora y siempre!







¡Compañera Ninel Carrasco! ¡Presente!
En el recorrer de la vida he tenido el agrado de ser discípula de personas que han dado su vida por la lucha por los derechos humanos. Defensores y defensoras de la paz y de la democracia. Personas que han dado su vida por el bienestar de muchos dejado a un lado los intereses personales. Personas que llegaron exiliados a Suecia por su lucha por la igualdad. Militantes socialistas, puros y sinceros que prometieron jamás desertar, que siempre reafirmaron la fe socialista y que nunca se cansaron de luchar contra el pulpo del imperialismo.

Sin duda la mayoría fueron hombres de valores. Y entre estos muchos valiosos hombres se distinguía una mujer. Ninel Carrasco quien fue y siempre será aquella mujer dirigente que con su ejemplo, de poner los derechos de cada uno y todos de ser libres y vivir en democracia y paz me enseño a mi y muchas otras niñas criadas en el partido que las mujeres somos capases de liderar la lucha contra las desigualdades e injusticias sociales. Somos las mujeres Ninelistas, feministas que formó para nunca olvidar la lucha social y el compromiso de defender la paz y la democracia.

En este momento van mis pensamientos sobretodo a sus hijas, quienes espero sepan que acá estamos para siempre apoyarlas. También obviamente a sus nietas y nietos. El dolor es grande pero como hay hombres que luchan un día y son buenos, y hay otros que luchan años y son mejores hay mujeres como Ninel que luchan toda la vida y jamás serán olvidadas.

¡Compañera Ninel Carrosco! ¡Presente ahora y siempre!




- Posted using BlogPress from my iPad

torsdag 27 februari 2014

Bland svenska jordgubbar

Bland svenska jordgubbar


Jag växte upp på Söderhöjden, ett av många miljonprogramsområden i Sverige. Gick på områdets skola och fick mina bästa vänner där. De jag än idag håller ihop med och umgås med. På Söderhöjden var det, lite så som det var i alla miljonprogramsområden på sent 70tal och tidigt 80tal, många familjer som bodde under existensminimum, som var ekonomiskt svaga och många hade missbrukarproblem. Flera av mina klasskompisar levde i skräck för att gå hem. Vi höll ihop och oftast var vi ett helt gäng hemma hos mig. Både mina och min lillebrors kompisar åt lunch, mellis och middag hemma hos oss väldigt ofta. 


Mina föräldrar var väldig selektiva när det gällde att ge lillebror och mig tillåtelse att vara hos kompisar. Vi var väldigt hårt hållna, om vi jämför med de flesta andra. Vi hämtades vid fritidsgården, trots att den låg 20 meter från mitt hem och bilen gick flera gången fram och tillbaka från centrum när jag och mina kompisar nån gång ibland gick på bio så att alla skulle få åka bil hem.


Vi bilade till Spanien varje sommar, åkte runt med vår husvagn i Sverige och eftersom mor och far var lärare hade vi långa semestrar. Förstod senare att när jag ritade mina sommarminnen i skolan på hösten satt flera av mina klasskompisar med ångest och hittade på sommarminnen. De hade aldrig varit på semester så de fick hitta på minnen. Andra hade turen att ha någon kontaktfamilj som de varit hos under sommaren.


Med andra ord, ett ganska vanligt svenskt miljonprogramsområde sent 70tal och tidig 80tal. Då vi invandrare var få och flertalet svenskar som då bodde där levde i utanförskap.

Trots missbrukande grannar, trots att herr Larsson, några portar ifrån oss, slog både barn och fru, trots att R's pappa langade hembränt och trots att några av mina gamla vänner idag är dem som sitter på A-lagsbänken så måste jag erkänna att jag hade en bra uppväxt, en trygg sådan, för mina föräldrar fanns där, alltid, för mig.


Antar att Jimmy Åkesson å jag växte upp i väldigt lika, iaf snarlika områden. Så jag förvånas väldigt av hans slutsats att det var självklart att utesluta grupper av människor. Antagligen är skillnaden att jag fick mina värderingar hemifrån, att trots att det fanns tillfällen då jag helst ville utesluta någon, så var det inte tillåtet i mitt hem. I min familj gavs alla en chans. Jag hade tydliga gränser och att komma hem och säga något nedvärderande om någon var otänkbart. 


För trots att alkisen i höghusen en gång tog min cykel och att jag alltid sprang förbi porten där Svarten bodde för jag var livrädd för honom eller att jag noga aktade mig för M's pappa som knarkade eller grannens kompisar som kom in fulla och gormade i porten, så förlorade jag aldrig respekten för dem. För det lärde mina föräldrar mig. Att respektera alla människor oavsett bakgrund och att stå för mina åsikter utan att skylla dem på någon annan. 


Så jag e stolt över att ha vuxit upp på Söderhöjden. Det gav mig mina värderingar; alla människors lika rätt till ett värdigt liv, alla människors lika rätt att leva i trygghet. Alla människors egna ansvar för sina åsikter. Å de e väl skillnaden mellan Jimmy Åkesson och mig.... 



- Posted using BlogPress from my iPad

torsdag 13 februari 2014

Huvudet i väggen



Ibland känns det som man/jag kör huvudet i väggen oavsett vad. 
Försökte, utan större framgång, förklara för den nya rektorn om vikten att använda sig av socialamedierna. Kan säga att jag borde ha följt min insikt igår, att välja mina strider. Lade iaf ner skolans grupp. Vill inte rektorn profilera sig så får det va. 
Älskar att slå vad och skulle lätt kunna slå vad om att det om några år inte kommer finnas en skola som inte finns på de socialamedierna. Tråkigt att inte få va bland de första utan bara en i mängden. 

onsdag 12 februari 2014

Lite trögare i kommunala skolor bara...

Skolchefen (kommunens) har beslutat att inte socialamedier får användas för profilering i skolan.... Hinner bli förbannad och sen bara trött. Jag ha junvarit med om det förut. När mailen kom skulle skolan absolut, inte under några omständigheter ha mail kontakt med föräldrarna. Tänk om mailen kom fel eller om någon annan läste det skolan skrev.... Undrar om det finns ngn skola i Sverige som inte mailar föräldrarna.
Idag på personalmötet lät det ungefär likadant fast denna gång om Facebook... Arkiveringslagar, andra som läser, föräldrar kommunicerar med varandra... Hann faktiskt bli förbannand innan jag tänkte; välj dina strider, det är dumt att bli sur över en diskussion som ha pågått så länge fler än två får information samtidigt... Så nu fick jag stänga av skolan grupp på Facebook, för några sekunder för att sedan göra om gruppen till en inofficiell grupp om skolan på landningsbanan.

fredag 21 oktober 2011

Fotbollsplan på Ålplan

Klass 5b har gjort en film om varför kommunen ska satsa på fotbollsmål på "Ålplan"?, skrivit ett medborgarförslag till kommunen och går nu direkt på oss politiker.

Jag är imponerad av duktiga lärare som arbetar med demokrati!
Jag tar med mig frågan.


- Posted using BlogPress from my iPad

Elevrådet Fjällenskolan




Härligt att ibland söka sig tillbaka till Fjällenskolan! Härifrån har jag många minnen och många kompisar kvar. Eleverna har blivit äldre, den sista kullen jag hade går idag i nian å några av dem jag hade första året arbetar här idag... Kände mig plötsligt gammal... Nä de e jag inte!

Tycker om att vara här på politikerbesök, det blir givetvis naturligt, jag e trygg med dem som jobbar här och de med mig.

Just nu står jag bakom Sarita, som är ansvarig för elevrådet.
- Jag tänkte att jag fick göra så mycket roligt med Flora, förklara hon för elevrådet när hon berättar varför just hon e ansvarig för elevrådet.
Jag blir givetvis glad och stolt!

Frågor på elevrådet:
Saker som försvinner på rasten
Svordomar på väggarna
Maten
Fotbollsmål
Klätterställning som politikerna lovade och glömde bort

Smart drag av läraren: ger uppdrag direkt till barnen att kontakta rätt person. Jag får i uppdrag att återkomma om elevrådet.


- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Fjällenskolan