Bland svenska jordgubbar

Bland svenska jordgubbar

Jag växte upp på Söderhöjden, ett av många miljonprogramsområden i Sverige. Gick på områdets skola och fick mina bästa vänner där. De jag än idag håller ihop med och umgås med. På Söderhöjden var det, lite så som det var i alla miljonprogramsområden på sent 70tal och tidigt 80tal, många familjer som bodde under existensminimum, som var ekonomiskt svaga och många hade missbrukarproblem. Flera av mina klasskompisar levde i skräck för att gå hem. Vi höll ihop och oftast var vi ett helt gäng hemma hos mig. Både mina och min lillebrors kompisar åt lunch, mellis och middag hemma hos oss väldigt ofta. 

Mina föräldrar var väldig selektiva när det gällde att ge lillebror och mig tillåtelse att vara hos kompisar. Vi var väldigt hårt hållna, om vi jämför med de flesta andra. Vi hämtades vid fritidsgården, trots att den låg 20 meter från mitt hem och bilen gick flera gången fram och tillbaka från centrum när jag och mina kompisar nån gång ibland gick på bio så att alla skulle få åka bil hem.

Vi bilade till Spanien varje sommar, åkte runt med vår husvagn i Sverige och eftersom mor och far var lärare hade vi långa semestrar. Förstod senare att när jag ritade mina sommarminnen i skolan på hösten satt flera av mina klasskompisar med ångest och hittade på sommarminnen. De hade aldrig varit på semester så de fick hitta på minnen. Andra hade turen att ha någon kontaktfamilj som de varit hos under sommaren.

Med andra ord, ett ganska vanligt svenskt miljonprogramsområde sent 70tal och tidig 80tal. Då vi invandrare var få och flertalet svenskar som då bodde där levde i utanförskap.

Trots missbrukande grannar, trots att herr Larsson, några portar ifrån oss, slog både barn och fru, trots att R's pappa langade hembränt och trots att några av mina gamla vänner idag är dem som sitter på A-lagsbänken så måste jag erkänna att jag hade en bra uppväxt, en trygg sådan, för mina föräldrar fanns där, alltid, för mig.

Antar att Jimmy Åkesson å jag växte upp i väldigt lika, iaf snarlika områden. Så jag förvånas väldigt av hans slutsats att det var självklart att utesluta grupper av människor. Antagligen är skillnaden att jag fick mina värderingar hemifrån, att trots att det fanns tillfällen då jag helst ville utesluta någon, så var det inte tillåtet i mitt hem. I min familj gavs alla en chans. Jag hade tydliga gränser och att komma hem och säga något nedvärderande om någon var otänkbart. 

För trots att alkisen i höghusen en gång tog min cykel och att jag alltid sprang förbi porten där Svarten bodde för jag var livrädd för honom eller att jag noga aktade mig för M's pappa som knarkade eller grannens kompisar som kom in fulla och gormade i porten, så förlorade jag aldrig respekten för dem. För det lärde mina föräldrar mig. Att respektera alla människor oavsett bakgrund och att stå för mina åsikter utan att skylla dem på någon annan. 

Så jag e stolt över att ha vuxit upp på Söderhöjden. Det gav mig mina värderingar; alla människors lika rätt till ett värdigt liv, alla människors lika rätt att leva i trygghet. Alla människors egna ansvar för sina åsikter. Å de e väl skillnaden mellan Jimmy Åkesson och mig.... 

- Posted using BlogPress from my iPad